Ordet och orden är i centrum för Sexagesima (åtta söndagar före påsk). Predikan bygger främst på evangeliet hämtat från Johannes 6:60-69 och episteln från Hebreerbrevet 4:12-13.
Vi har alla en relation till ord. Det är essensen av att vara människa att uttrycka sig genom språket, genom orden.
Orden gestaltas inte bara genom talet utan också genom punktskrift och teckenspråk. Jag funderade på om vi kan säga att orden är Guds
viktigaste redskap för att nå oss. För det ordlösa är också ett väsentligt redskap Gud använder. När jag vänt och vridit så kom jag fram till att orden trots allt är viktigast. Ja, trots allt därför att orden är livsfarliga och
livgivande på samma gång. Historien visar oss att även om man förbjuder, förhindrar eller förgör de tryckta orden så har det aldrig gått att tysta orden om Ordet, om Kristus. Årtusenden bär vittnesbörd om det. Orden om Ordet – orden om och av och genom Jesus Kristus.
Lärjungarna - som var fler än de tolv – som vi möter i
Johannesevangeliets berättelse står ansikte mot ansikte med Ordet, med Jesus. För några resulterar det i utropet och frågan.”Det är outhärdligt, vem står ut med att höra på honom?” Vad är det som är så outhärdligt? Vad har Jesus sagt? Vilka är orden som förargar? Jesus förstår på en gång att hans undervisning, hans predikan, hans handlingar i alla stycken är Utmanade, Provocerande, Radikalt, Ärligt, Naket, Avskalat, Nytolkande och Nytt.
Jesus som inte alltid var tydlig med vem han var har här varit utomordentligt tydlig.
Han har dagen innan visat sin gudomlighet genom de två fiskarnas och fem kornbrödens måltid till glädje för tusentals. På kvällen kom Han gående på den vindpiskade Galileiska sjön och lugnade lärjungarna. Nu möter han åter igen den stora skaran av nyfikna, sökande och troende. En del av dem hade varit med vid den stora måltiden och en del hade nåtts av ryktet om Jesus och träffar honom kanske för första gången. Så vad säger han – Jo, att det bröd som ger verklig
mättnad är att ta emot Jesus i tro. ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra och den som tror på mig ska aldrig törsta. – Den som kommer till mig ska jag inte visa bort.” ”Sannerligen, jag säger er: den som tror har evigt liv” 1)
En del har hört nog – Vem är han som har detta
maktanspråk? Kallar sig Människosonen och säger sig komma från Gud, från Fadern? Vem är han som säger att orden han talar är ande och liv? Jag tänker att dom som drog sig tillbaka och inte längre ville följa med Jesus hade hört och upplevt men inte Lyssnat. Det är skillnad på att Höra och att Lyssna. Att Höra är
att uppfatta ljuden med hörselsinnet, tolka dem och snabbt skapa sig en mening i situationen. Att Lyssna är att ta Hörandet ett steg till – att vara Medveten om vad som sägs, att anstränga sig och att förstå, åtminstone försöka förstå vad det är man hör.
Att lyssna är att gå bakom och bortom orden och försöka ana något av tillvarons större och djupare grund.
När vi lyssnar sker ett verkligt möte.
Då är vi inte avvaktande eller försöker bevaka våra positioner utan då sker ett verkligt möte mellan Gud och människa ”När dina ord öppnar sig ger de ljus, åt de oerfarna ger de förstånd”. skriver psalmisten Ps 119:130. Även det Mellanmänskliga mötet blir annorlunda när vi Lyssnar till varandra. När vi Lyssnar vågar vi stanna kvar och möta Jesu
Utmanande, Radikala och Avskalade ord. Möta Ande och Liv.
Tack vare evangelierna och breven har vi närheten till det som Jesus säger till oss på sätt och vis lika mycket som lärjungarna som var med honom vid strandkanten och bergen runt Galileiska sjön. Den okände författaren till Hebreerbrevet har Lyssnat. Jag förstår att en del tycker orden är olustiga. Orden är kärva –skarpare än ett tveeggat svärd, skiljer själ och ande, blottlägger, inget kan döljas. När vi möter Gud genom Bibelns berättelser träffar det din och min livssituation och våra erfarenheter. Därför kan orden och meningarna väcka obehag hos någon och tröst hos en annan.
Att kunna koppla bort ekot av sig själv för att reflektera är svårt ibland.
Vi behöver det för att kunna Lyssna för att förstå vad orden har för ärende till oss. Då är orden verksamma. Hos mig väcker epistelns ord
tillit och lugn, Guds upprättande, kärleksfulla ögon ser till mitt hjärtas innersta och förstår allt. Det Sköra, Det Mörka, Det fantastiska allt det som det innebär att vara människa – Allt det jag och vi bär på.
Så har vi orden som kyrkan förvaltat genom årtusenden som är verksamma och existentiellt har burit generationer. Jag tänker på bönen, när vi ber för andra – för oss själva – det är ord som lyfter och bär Så enkelt och avskalat som Jesus lärde oss att be Fader vår. Vi har nattvardens verksamma ord, Kristi kropp för Dig utgiven, Kristi blod för Dig utgjutet. Några av alla trons ord att bli burna av när vi Lyssnar. Jesus antyder att vi fått Lyssnandets förmåga som gåva av Gud genom orden ”ingen kan komma till mig om han inte får det som gåva av Fadern.” Den gåvan är sedan begynnelsen Guds avbild inom oss.
Jesus ställer frågan till de tolv ”Inte vill väl ni också gå er väg?” Han ställer den också till oss.
Genom Petrus svar vet vi att de tolv Lyssnat, även Judas, det är jag övertygad om, han har inte bara hört, trots sitt kommande svek. Av berättelsen förstår vi att Jesus vet detta.
Om Jesus skulle ställa frågan till dig och mig här och
nu, vet jag inte vad ditt svar är. Även om jag har frågor jag inte finner svar på och inte förstår allt av orden om Ordet Jesus Kristus så instämmer jag med Petrus. "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds helige."
1) Läs gärna hela kapitel 6 i Johannesevangeliet för att få bakgrunden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar