Det är oerhört tydligt efter söndagens kyrkoval. Det politiska perspektivet har paradoxalt nog stärkts även om det också utmanas.
Jag kan inte låta bli att se siffrorna som en spegelbild av det som sker politiskt i Sverige som helhet. Må så vara att det inte finns något statistiskt säkerställande med endast ett fåtal röster i ett kyrkoval. Fast jag tror att de samhälleliga vindarna starkt blåser in i kyrkorummen. Siffrorna för Kyrkomötet talar sitt tydliga språk. (För alla siffror var god se Kykrovalet )| 2013 | 2009 | |||||
|---|---|---|---|---|---|---|
| Nomineringsgrupp | % | Antal | Mandat* | % | Antal | Mandat |
| Arbetarepartiet - Socialdemokraterna | 29,42 | 198507 | 73 | 28,32 | 186234 | 71 |
| Borgerligt alternativ | 12,56 | 84749 | 31 | 16,18 | 106383 | 41 |
| Centerpartiet | 11,89 | 80187 | 29 | 13,78 | 90620 | 34 |
| Fria liberaler i Svenska kyrkan FiSK | 3,29 | 22180 | 8 | 5,26 | 34580 | 13 |
| FRIMODIG KYRKA | 4,74 | 31989 | 12 | 5,08 | 33425 | 13 |
| Kristdemokrater i Svenska kyrkan | 4,76 | 32111 | 12 | 6,99 | 45991 | 18 |
| Kyrklig samverkan i Visby stift | 0,18 | 1228 | 1 | 0,17 | 1090 | 1 |
| Miljöpartister i Svenska kyrkan | 4,69 | 31648 | 12 | 3,16 | 20764 | 8 |
| Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan | 15,25 | 102898 | 38 | 13,16 | 86567 | 33 |
| Skanör Falsterbo Kyrkans Väl | 0,05 | 317 | 0 | 0,08 | 499 | 0 |
| SPI Seniorpartiet | 0,22 | 1483 | 0 | 0,44 | 2872 | 1 |
| Sverigedemokraterna | 5,95 | 40171 | 15 | 2,86 | 18815 | 7 |
| Vänstern i Svenska Kyrkan | 2,36 | 15918 | 6 | 1,25 | 8218 | 3 |
| ÖPPEN KYRKA -- en kyrka för alla | 4,64 | 31284 | 12 | 3,28 | 21568 | 8 |
Helt ovetenskapliga och spontana tankar följer här.
De klassiskt borgerliga nomineringsgrupperna med Kd, C, Fisk och Borgerligt alternativ - som de facto är Moderater även om de nu låtsas vara något annat - har sammanlagt förlorat 26 mandat. De traditionellt politiskt vänstra blocket med S, MP och Visk har ökat med 9 mandat. Två partipolitiskt fristående grupper POSK och Öppen kyrka har ökat med 9 mandat. Skrämmande nog så har SD ökat med mer än 100% och fått 8 fler mandat.
Visst, det är demokratiskt, ett medlemskap och en röst för 5 453 158 medlemmar och den förkrossande majoriteten har inte utnyttjat sin rösträtt. Det speglar det engagemang som människor har för Svenska kyrkan. Det är ett minimalt intresse, när ska vi ta till oss detta?
Jag tror i och för sig att många svenskar har ett ambivalent förhållande till Svenska kyrkan, vi finns här stadigt grundade som en trygghet i livets skiftningar. Även om dop, konfirmation och vigslar och även begravningar visar sjunkande siffror är dessa riter väl förankrade hos många. Men steget till att aktivt leva ett kristet liv med gudstjänstgemenskap är långt och därmed blir också intresset för att vara med och påverka lika med noll.
De nomineringsgrupper som "brutit" med sina moderpartier vittnar ändå om sin tillhörighet inte minst genom sina namn. Statskyrkoränderna att vara en del av det offentliga och styrande samhället sitter hårt kvar.
En fläkt av den verkligheten mötte jag själv när jag för POSK stod tillsammans med hen från S och hen från Borgerligt alternativ och delade valsedlar. Båda rutinerade valarbetare för S och M.
Det blev en kort och intensiv men vänlig ordväxling mellan mig och hen från S när hen påtalade det etikettsbrott jag gjorde mig skyldig till som tillsammans med valsedlarna lämnade en liten broschyr om vad POSK står för. Så gör man absolut inte på en valdag, den är till för citat "eftertanke och meditation och inte valpropaganda" slut citat. Vår ordväxling inbegrep också olika syn på vad detta är för ett val, ett politiskt val hävdade hen från S, ett demokratiskt val hävdade jag, i bemärkelsen, vilka ska vara med och styra Svenska kyrkan som långt ifrån är en angelägenhet som angår alla utan en angelägenhet som angår dess medlemmar. Det är inte för mig i första hand politik utan demokrati. Politik är för mig förenat med staten och kommunerna och ansvaret att utöva makt och styrelse för alla människors bästa. Två mycket olika synsätt på detta val. Det hedrar Reinfeldt och Sjöstedt att de står för sitt beslut att inte vara tillhöriga Svenska kyrkan. Även om media vill göra braskande rubriker av att de inte röstat, så klart de inte har för de har ju fattat något.
Det vilar självklart ett mycket stort ansvar på dessa grupper och även de övriga fristående grupperna som fått ca 25 % av mandaten att arbeta på en långsiktig förändring av hur Svenska kyrkan ska vara organiserad och hur kyrkan ska kunna vara demokratisk och fristående utifrån att vara kyrka med evangelium i centrum och inte den förlängda statsarmen. Det är förstås inte enkelt heller eftersom dessa grupper sinsemellan också har olika teologi i fokus. Fast det skrämmer mig inte lika mycket för det är ju teologi vi ska syssla med som kyrka. Jag vill tro att ökningen speglar en verklighet av att många börjar förstå att Svenska kyrkan har tagit steget mot att vara en fri kyrka även om det kan diskuteras hur fria vi egentligen är från statskyrkoränderna! Självklart är frågan även här, hur hanterar dessa nomineringsgrupper SD?
Vi får helt enkelt hoppas på en ohelig allians mellan de politiskt orienterade nomineringsgrupperna och de fristående för att kraftfullt ta avstånd från det som SD står för.
Det känns som Svenska kyrkan går en orolig tid till mötes där fokus läggs på politisk strategi snarare än teologisk strategi. Nu är det förstås inte vattentäta skott mellan teologi och politik, allt vi sysslar med påverkar varandra. Frågan är bara var vårt huvudsakliga engagemang finns och var vi hämtar vår näring i teologin eller i politiken? Det är en fråga likaväl för förtroendevalda och församlingsbor som för teologer. Liksom frågan är om vi vågar fortsätta utvecklas i riktning mot en kyrka utan statskyrkoränderna kvar?
Visst, det är demokratiskt, ett medlemskap och en röst för 5 453 158 medlemmar och den förkrossande majoriteten har inte utnyttjat sin rösträtt. Det speglar det engagemang som människor har för Svenska kyrkan. Det är ett minimalt intresse, när ska vi ta till oss detta?
Jag tror i och för sig att många svenskar har ett ambivalent förhållande till Svenska kyrkan, vi finns här stadigt grundade som en trygghet i livets skiftningar. Även om dop, konfirmation och vigslar och även begravningar visar sjunkande siffror är dessa riter väl förankrade hos många. Men steget till att aktivt leva ett kristet liv med gudstjänstgemenskap är långt och därmed blir också intresset för att vara med och påverka lika med noll.
Jag vill påstå att valet på många vis speglar det partipolitiska spelet mer än ett genuint intresse för Svenska kyrkan som trossamfund.
De nomineringsgrupper som "brutit" med sina moderpartier vittnar ändå om sin tillhörighet inte minst genom sina namn. Statskyrkoränderna att vara en del av det offentliga och styrande samhället sitter hårt kvar.
En fläkt av den verkligheten mötte jag själv när jag för POSK stod tillsammans med hen från S och hen från Borgerligt alternativ och delade valsedlar. Båda rutinerade valarbetare för S och M.
Det blev en kort och intensiv men vänlig ordväxling mellan mig och hen från S när hen påtalade det etikettsbrott jag gjorde mig skyldig till som tillsammans med valsedlarna lämnade en liten broschyr om vad POSK står för. Så gör man absolut inte på en valdag, den är till för citat "eftertanke och meditation och inte valpropaganda" slut citat. Vår ordväxling inbegrep också olika syn på vad detta är för ett val, ett politiskt val hävdade hen från S, ett demokratiskt val hävdade jag, i bemärkelsen, vilka ska vara med och styra Svenska kyrkan som långt ifrån är en angelägenhet som angår alla utan en angelägenhet som angår dess medlemmar. Det är inte för mig i första hand politik utan demokrati. Politik är för mig förenat med staten och kommunerna och ansvaret att utöva makt och styrelse för alla människors bästa. Två mycket olika synsätt på detta val. Det hedrar Reinfeldt och Sjöstedt att de står för sitt beslut att inte vara tillhöriga Svenska kyrkan. Även om media vill göra braskande rubriker av att de inte röstat, så klart de inte har för de har ju fattat något.
Skrämmande nog så ökade alltså SD:s representation med mer än 100%.
Trots uppmaningen att gå hen ur huse och rösta på allt annat än SD har de alltså mer än fördubblat sina mandat i Kyrkomötet från 7 till 15. Givetvis har de ökat lokalt i stift och församlingar också.Det manar till eftertanken för kyrkan och kyrkomötet. De politiskt orienterade partierna har ca 68,7 % av makten i Kyrkomötet, då exkluderat SD som har ca 5.8% .Vad speglar det för verklighet? Hur hanterar dessa nomineringsgrupper SD inom kyrkan och kyrkomötet? Ska kyrkan nu bli ännu mer av en spelplan för politik istället för tro och livsåskådningsfrågor?
Glädjande nog så fick två partipolitisk fristående grupper ytterligare mandat, POSK 5 till och ÖPPEN KYRKA 4.
Det vilar självklart ett mycket stort ansvar på dessa grupper och även de övriga fristående grupperna som fått ca 25 % av mandaten att arbeta på en långsiktig förändring av hur Svenska kyrkan ska vara organiserad och hur kyrkan ska kunna vara demokratisk och fristående utifrån att vara kyrka med evangelium i centrum och inte den förlängda statsarmen. Det är förstås inte enkelt heller eftersom dessa grupper sinsemellan också har olika teologi i fokus. Fast det skrämmer mig inte lika mycket för det är ju teologi vi ska syssla med som kyrka. Jag vill tro att ökningen speglar en verklighet av att många börjar förstå att Svenska kyrkan har tagit steget mot att vara en fri kyrka även om det kan diskuteras hur fria vi egentligen är från statskyrkoränderna! Självklart är frågan även här, hur hanterar dessa nomineringsgrupper SD?
Vi får helt enkelt hoppas på en ohelig allians mellan de politiskt orienterade nomineringsgrupperna och de fristående för att kraftfullt ta avstånd från det som SD står för.
Det känns som Svenska kyrkan går en orolig tid till mötes där fokus läggs på politisk strategi snarare än teologisk strategi. Nu är det förstås inte vattentäta skott mellan teologi och politik, allt vi sysslar med påverkar varandra. Frågan är bara var vårt huvudsakliga engagemang finns och var vi hämtar vår näring i teologin eller i politiken? Det är en fråga likaväl för förtroendevalda och församlingsbor som för teologer. Liksom frågan är om vi vågar fortsätta utvecklas i riktning mot en kyrka utan statskyrkoränderna kvar?
Läs gärna andra tankar om kyrkovalet
Ingen framgång för kyrkan – en analys av kyrkovalet av Sofia Lilly Jönsson
42 av Judith Fagrell
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar