söndag 18 augusti 2013

VVS är bra!

En mycket god vän och kollega tipsade mig för några år sedan om VVS. Det är helt enkelt Våga Vägra Statistik.


Det är vad jag påminns om när jag läste artiklar och inlägg rörande gudstjänsterna i Svenska kyrkan i senaste Kyrkans tidning. Att oftare få frågan om hur många som var i kyrkan än hur själva gudstjänsten gestaltade sig, vilken söndag vi firade osv är förödande. Förödande för glädjen och allvaret, förödande för professionalism och empati. Ändå är det bland den vanligaste frågan och kommentaren som jag hör efter mina dryga 25 år som präst och förvisso även under studietiden. Detta tillsammans med den lakoniska frågan, hur lockar vi folk till kyrkan?  Vi mäter kvantiteten inte kvalitén. Ok, det är mycket lättare att mäta kvantitet än kvalité. 

Fast går det egentligen att mäta tro? Vem ger mätinstrumenten? Vem gör skalan?


Nej, det går inte att mäta tro. Nej, det finns inga mätinstrument. Nej, det finns ingen skala. I alla fall kan vi mänskligt sett  inte mäta tro instrumentellt och genom någon skala. Visst, vi vet hur många som är tillhöriga, döps, konfirmeras, vigs och begravs. Visst vi kan räkna antalet människor i söndagens gudstjänst och övrig verksamhet. Allt detta fyller endast ett syfte, att sätta det i relation till ekonomi. Det vill säga om det är rimligt att ha den och den verksamheten och gudstjänsten i relation till en församlings ekonomi. OCH här kommer paradoxen in Jesus har faktiskt gett oss ett instrument och en skala och det är dessa som bör vara våra främsta ledstjärnor i arbetet. Ja, egentligen så är det ju Jesus som är den främsta ledstjärnan - Morgonstjärnan.

 "Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem." Mt 18:20 Att behålla fokus på evangeliet och vad det betyder för oss 2013 är en utmaning vi som kyrka behöver anta. Det är som all förändring och växt rätt mödosamt, ja till och med smärtsamt. Det är så lätt att söka enkla lösningar.


Vad är en enkel lösning? Jag har ett färskt exempel. Jag får överta en vigsel av en kollega (för säkerhets skull vill jag tillägga, ingen av mina arbetskamrater i den församling jag arbetar, utan en extern kollega). Brudparet har träffat hen som nu av olika skäl inte kan ha vigseln. Jag träffar brudparet och de berättar för mig att så här och så här har de kommit överens om med den tidigare prästen. 2 solo och ingångs och utgångsmusik. Varav jag påpekar att i vigselgudstjänstens ordning ingår 2 eller 3 psalmer också. De skruvar lätt besvärat på sig och jag säger att det tillhör ordningen. Samtalet fortsätter och det blir bra och ett par psalmer läggs till. Nu kan vän av ordningen fråga sig, vad är det som är så petigt med att hålla så strikt på en gudstjänstordning? Ja, det finns flera skäl, ett skäl förutom att vår kyrka så har bestämt är att det finns en bärande tanke av att människor är lika inför Gud, detta gestaltar vi i gudstjänsten. Det finns en ordning som inte gör skillnad på människor, det finns en ordning som är direkt Jag - Gud. I alla dop, vigsel och begravningsgudstjänster finns möjlighet att komma med egna förslag på musik, solister, personligt formulerade böner, vigsellöften, lämplig diktmedverkan osv. Det går att göra personligt och samtidigt så är det något unikt som kristen tro vill förmedla och det är att vi gör inte skillnad på människor och det är en anledning till att inte "kundanpassa" våra dop, vigslar och begravningar med egna ordningar. 
Vad blir kvar när önskemålen duggar tätt om att inte ha psalmer, inte nämna Gud och Jesus, inte så mycket bön, ta bort syndabekännelsen,  osv........??? Det är frestande att gå till mötes för att upprätthålla en god statistik och inte skrämma bort. Det är mer Trevligt, Trevligt, Trevligt än Heligt, Heligt, Heligt. Personligen går jag hellre på krogen bio, teater för att ha Trevligt, för att få förnimma Helighet går jag till kyrkorummet. Där finner jag vilan och andlig påfyllnad i det igenkännbara av den goda ordningen i gudstjänsterna. Det som är på allvar, riktigt på allvar inte på ytan utan på djupet. Det som bär mig och det som utmanar mig, precis så som Jesus bar och utmanade när han vandrade runt och mötte människor.

 "Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem."


Det är på många vis en nyckelmening när vi tänker gudstjänst. Jesus ger oss måttet, en gemenskap består av två och fler som är samlade och Jesus har lovat att finnas med där, mitt i gemenskapen. Gudstjänsten är inte avhängig av antal, det är inte antalet som är väsentligt utan närvaron uttryckt i en samling, i en intention av att i orden, tystnaden, musiken,mässan möta Gud, möta Jesus, inkarnationens mysterium. Vägen till detta möte ser givetvis annorlunda ut för oss än för dem som skrev ner evangelierna, för Paulus och övriga brevskrivare. Vägen ser annorlunda ut än för kyrkofäderna, för Luther. Vägen till mötet behöver vara lyhörd för tiden det vill säga den vi nu lever i. Vi behöver skala av tidsrastret för att finna kärnan som är tidlös. Att Gud blivit människa i Jesus Kristus för vår skull.  Gud kommer oss så nära, in i vår egen andning och vår kropp och själ genom brödet och vinet utgiven och utgjutet för Dig och mig.
Det är inte enkelt, kommer aldrig bli enkelt, kommer alltid utmanas och prövas. Kommer alltid kräva ett gensvar av oss även om nåden är gratis. 
En kyrka som säljer sin själ till statistiken kommer långsamt att dö, för statistik är döda siffror, inget liv. Jag är en varm anhängare av VVS och jag tror att det går att leda en församling och en kyrka utan statistik, men det kräver mer av oss. Frågan är om vi antar den utmaningen? Vill vi, orkar vi eller gör vi bara kosmetiska förändringar i statistikens namn och sedan när kosmetikan rinner av finns inget under, bara tomhet.

För andra aspekter på gudstjänst läsa gärna

Massiv manlighet hinder i gudstjänsten av Agneta Lejdhamre ur Kyrkans tidning nr 33
Vi behöver inte fler duktiga kyrkisar av Sofia Lilly Jönsson
Det hjälper inte att uppmana av Elisabeth Arborelius
Gudsprat kan inte ersätta liv av Fredrik Modéus
Kyrkliga ting Blogg av Patrik Pettersson




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar